1947 togs ett riksdagsbeslut att mentalsjukhuset på Gullberna skulle byggas.
Lars Erik Lallerstedt var arkitekt för Gullberna Mentalsjukhus. Sjukhusområdet utformades och planerades för att likna ett centrum från ett vanligt bostadsområde.
Det påbörjades att byggas upp 1952.
Sjukhuset och alla tillbyggnader stod helt klart 1958 men personalen började arbeta där redan 1957.
De första patienter som anlände kom nämligen redan under maj månad 1957.
Dem anlände från St: Lars och St: Sigfrids.
Många som kom visste inte ens sitt namn längre eller vad de kom ifrån. Många kom även utan någon journal.
Gullberna är uppbyggt på 50 hektar mark. På ett 20-tal olika byggnader rymdes 800 patienter och 400 anställda. Kostnaden för detta blev ungefär 36,6miljoner kronor.
Utöver detta så fanns det en byggnad som fick namnet ”Blå huset”- ett fyravåningshus till för personalen. Innehöll 9 st trerumslägenheter samt 108 st enrumslägenheter som delade toalett och kök med varandra som var till för ensamstående kvinnor och män.
Lägenheter belägna på Marieberg och Gullaberg var till för barnfamiljer.
Invigning förrättades med kungaparet närvarande 16 juni 1959.
Hur såg det då ut på Gullberna området, vad fanns där och vad gjorde man?
Fönsterna var gjorda utav okrossbart säkerhetsglas.
Patienter gick klädda i moderna vardagskläder för att ”bryta” institutionskänslan. Även personalen hade gjort förändringar i sin typiska klädkod.
Sjukhusets idrottsplats, tennisbanor och minigolfbanor användes flitigt i aktiveringen av patienterna med bland annat arrangerade turneringar.
Sjukhuset snickeripersonal renoverade upp torpet som låg på sjukhuset område där dem även byggde till en liten dansbana. Här kunde sjukhusets personal träffas för exempelvis fester.
Dem hade ett sällskapsrum med radio, piano och sällskapsspel. Gymnastiksal, bastubad, friluftsbad, metall och träslöjd, vävning och sömnad, snickeri, skomakeri, drejning, bokbinderi, målning och konstnärlig verksamhet var en del av patienternas dagliga sysslor och nöjen.
Det fanns även en butik där patienterna kunde ställa ut och sälja det dem gjort.
Trädgårdsodling var även en stor del utav arbetsterapin för många patienter.
Socioterapivägen ut till livet:
Organiserad studiecirkelverksamhet – underhållning, kortare resor samt gymnastik och rörelseterapi. Hembygdskunskap, trafikkunskap, socialkunskap, målning, sång och musikcirklar blev en inledning till mer omfattande kursverksamhet. Utställningar av teckningar och målningar arrangerades.
En hjälpförening bildades som svarade för kiosk, affär och konditorirörelse. Intäkterna gick bland annat till inköp av kläder för patienter som skulle skrivas ut. Hjälpföreningen betalade även samtliga studiecirklar. Vuxenskolan, ABF och NBV var studieförbund som anlitades mest.
Det fanns olika avdelningar för olika patientkategorier- akutavdelning, neurosavdelning, psykosavdelning, rehabiliteringsavdelningar, medicin, kroniker samt demensavdelning.
Det utfördes olika behandlingar beroende på diagnoser: neuros, psykos, depression, manodepression, schizofreni eller toxikomani mm.
De flesta intagna var frivilliga men det fanns då även dem som fanns där på tvångsintag
(s.k. Tvångsintagna patienter).
De fanns också s.k. N-fall och O-fall, N-fall = patienter dömda till sluten psykiatrisk vård och O–fall = personer ej dömda men ansetts psykisk sjuka, begått obeivrade brott. Fått åtalseftergift.
För dessa patienter fanns vissa restriktioner gällande rörelsefrihet utanför sjukhusets område.
De manliga vård paviljongerna M5, M3 och M1 är idag en förskola, Litorina folkhögskola och en byggnad delad av en förskola, en daglig verksamhet samt socialförvaltningen
(även kallade för sockerbitshusen).
De kvinnliga vårdpaviljongerna K5, K3 och K1 är idag en montessori skola, ett rehabcenter samt kommunarkiv och en skola inom funktionsstöd.
På 60 – talet använde man sig utav insulinbehandling till praecomatillstånd vilket hade god verkan på neurotiska patienter. Vidare medicinerades med neuroleptika och vid depression användes elchock. Elchocksmetoden ansågs senare vara brutal och hade negativ påverkan på minnet och koncentration.
Nedan följer en bredare och utförligare lista på de olika metoder som användes.
• Feberbehandling – god inverkan på de flesta patienterna. Patienter med svagt hjärta var det dock inte helt riskfritt för.
• Insulin och komabehandling – positiv inverkan på många patienter direkt men ingen vidare långtidseffekt, inte heller en riskfri metod.
(cirkulationsrubbningar och hjärnskador kunde tillstöta).
• Krampbehandling – plågsam behandling för schizofreni och svårare depressioner som uppnådde en del positiva resultat. Dock kunde minnesstörningar konstateras hos vissa patienter.
• ECT elchock – vid denna typ av behandling utlöste man ett epileptiskt anfall genom att låta ca 100 volt växelström under några tiondels sekunder passera genom främre halvan av hjärnan. Trots extremt ångestfyllt var det en del patienter som uppskattade metodens antidepressiva verkningar.
• Lobotomi – kirurg skar av vissa hjärnbanor mellan pannloberna och hjärnans centrala delar, främst på patienter med mycket svår ångest – och det hjälpte! Baksidan av det hela var att patienten istället ofta blev tysta och mer introverta, lite konturlösa – personligheten försvann. Ingreppen skedde dessutom utan patientens tillstånd/medgivande.
• Psykofarmaka – börjades användas i mitten av 50 – talet och ”en ny värld” öppnades. Patienter som ansågs rent av farliga blev hanterbara, dörrar behövdes inte hållas låsta som tidigare, dem blev mer mottagliga för terapi mm. Men visst fanns det kritik även om det.
• Omvärdering – patienter ansågs ”förlora färg” alltså blev ”likadana”. De ansågs att mentalsjukvården drogade sina patienter istället för att faktiskt bota dem.
Gullberna sjukhus ansågs vara ett av Sveriges modernaste vårdinrättningar för mentalsjukvården.
I slutet av 1970 – talet hade Gullberna sjukhus spelat ut sin roll som vårdinstitution. Avvecklingen av de stora mentalsjukhusen på början av 1980 – talet innebar även att Gullberna Sjukhus hade fyllt sin uppgift under sina ca. 20 verksamma år.
______________________________________________________________________________________________________________________________
Bilder tagna från:
Bild 1: lånad av Blekinge museum bildarkiv, foto taget av Sydbild
Bild 2: Bild från måleriet/snickeriet som sparats, tagen av Mediagruppen
Bild 3: Tavla från måleriet/snickeriet som sparats, bild tagen av Mediagruppen
Bild 4: lånad av Blekinge museum bildarkiv, foto taget av Ingmar Johansson, Sydöstran
Bild 5: Bild lånad av Blekinge museum bildarkiv
Bild 6: Nutid bild på de manliga vårdpaviljongerna, bild tagen av Mediagruppen
Bild 7: Nutid bild på kapellet, bild tagen av Mediagruppen
